Guuuud så nervös jag börjar bli =S Kan inte sluta tänka på allt som väntar mig. Vill nästan dra mig ur ibland, men det kommer ju naturligtvis inte på fråga. Jag måste träffa Mehmets familj nu innan vi kan gå vidare med oss. Det är så mycket som skrämmer mig, fast jag vet ju att har jag bara gjort den här resan eller i alla fall varit där ett par tre dagar, så kan jag ju sen slappna av och allt känns inte så pressat o osäkert längre. Jag vill ju känna mig hemma där och vill känna att jag vill åka tillbaka en gång om året eller varannat år. Alla säger att det kommer bli så spännande, så lärorikt, så intressant, så kul och annorlunda. Men känns som att INGEN förstår mig alls för hur jag känner. Jag är skitskraj o det här känns just nu mest besvärande.
Idag har jag handlat massor av presenter till familjen Turk. Mamma o pappa får kaffe, te o hembakta kakor i en plåtburk. De äldre barnen får spel. De yngre barnen får målarböcker och pennor och minstingen får ett mjukisdjur i form av ett får. Systern till Mehmet får smycken. Mehmet får skor o en tröja. Barnen får också godis och till familjen så har jag köpte lite bra-o-ha saker på Apoteket. Jag hoppas dessa presenter skall tas väl emot och passa till barnens ålder. Jag har ju typ aldrig handlat leksaker till barn förut. Bara inte barnen målar ner hela huset, det befarar jag nämligen =S
Ska nog börja packa lite smått idag, vill inte känna mig stressad sista dagen. Jag kommer nog vara tankspridd o stressad så det räcker den dagen det bär av. Hua... Försöker intala mig att det kommer bli den bästa resan i mitt liv.
Ja hjälp, jag föstår att du är nervös!!! Vem är inte nervös för att träffa svärföräldrarna, liksom? :))Du får ju dessutom träffa allihopa på samma gång! Fast lika bra iofs, då har du ju gjort det sen...
SvaraRaderaJag är fortfarande också lite nervös när jag träffar Hasans släktingar (inte närmsta familjen kanske). Ska man bara ta i hand, eller kindpussa eller pussa på handen etc etc... Och vem var det där och vem var det där... Ska man sätta sig ner, ska man hjälpa till... it goes on forever.
Men jag är helt säker på att det kommer att gå jättebra och att du kommer ha fina minnen för livet. Och säkerligen vilja åka tillbaka dit!
hihihihi underbart att andra tänker samma som jag gjorde :D jag pussar alla äldre familjemedlemmar på handen och sen för den till pannan min och sen kindpussar dem även, gäller kvinnorna såklart men andra personer kindpussar jag bara.Kan även bli kram efter alla pussar :D Ett tips är att be mannen sin att viska till en hur hälsningen ska gå till.
SvaraRaderagällande om man ska hjälpa till å kan man alltid insistera på det fast de säger nej, plocka bort ef middagen, hjälpa till med städningen, be dom att få hjälpa till litie, det uppskattas, spec av mannen hihihihi så man kan visa att man har hittat en hjälpsam maka ;)
det e underbart att få träffa familjen o de e så kärleksfulla!!! du kommer få det så bra
Hehe, kul med någon mer som tänker i samma banor... =)) Ibland går det ju så fort när man träffar en massa släktingar och då är det ju inte säkert att mannen hinner och förklara... :S. Har väl hänt att jag gjort mina misstag...
SvaraRaderaHaha, och det där med att hjälpa till ja, visst uppskattas det. Men ibland är det svårt att veta hur man ska göra när det är mycket folk tycker jag...
Ska bli roligt att höra hur det blir för dig sen, Marie. Tror det kommer att gå alldeles galant. Och gör som föregående talare, tycker jag. Hjälp gärna till så mycket som möjligt (även om de nekar), du är ju husets gelin =)
Lycka till!
jag brukar bara slänga mig in i arbete när jag ser de andra kvinnorna börja plocka undan så vet jag att det finns lite arbete jag kan göra :D
SvaraRadera