Pratade just med Mehmet i telefonen. Och han var så glad och lycklig över att vi snart är tillsammans igen och över att få lämna turkiet och börja om på ny kula och att vår resa på 9 månaders väntan nu är över, så han grät av glädje. Det är klart att jag är lycklig för det här, det är jag verkligen. Men med allt jag har omkring mig nu och med alla bekymmer, stora som små, så känner jag mig helt avtrubbad inuti.
Det här med min väska har tagit hårt på mig. Sen är jag jättestressad över skolan som jag inte haft någon som helst energi och lust med alls och ligger nu efter 4 veckor. Sen har jag i ett par dagars tid nu fajtats med Pegasus för att boka en flygbiljett åt Mehmet, och det tog typ 24 timmar innan jag fick veta att det var fel på DERAS hemsida och inte på MITT Visa-kort. Och för att inte tala om allt jag haft att fixa här hemma inför att Mehmet flyttar in. Massa småsaker som man inte tänker på men som måste göras för att det ska vara snyggt o fint... panta burkar... slänga återvinning... storstäda... storhandla... tvätta det lilla jag har i klädväg och även sofföverdrag och madrassöverdrag till dubbelsängen samt filtar o badrumsmattor... köpa glödlampor... julpynta... Och då har jag ändå inte ens nämt allt jobb det innebär att gå igenom ALLA mina kläder som i flera år legat i stora påsar och som nu ska få en plats i min nya klädhylla. Funderar på att bara slänga in skiten, så får jag flytta om det sen. Några fler saker jag inte hunnit med är att köpa julgran och att få ett par saker uppskruvade. Sen det faktum att det är totalt KAOS på jobbet och att man kommer hem som ett utskitet äpplemos om kvällarna, det underlättar ju inte direkt.
Jaja, det är väll bara att försöka förstå att julen kommer ändå.. och Mehmet kommer hit ändå, oavsett om jag är klar eller inte!
söndag 18 december 2011
lördag 17 december 2011
Maratonblogga ikväll... njaa
Vi får se om jag får upp farten på fingrarna här så jag lyckas plita ner allt som hänt sedan sist.
Vi kan börja med det allra viktigaste, som ju egentligen är det som betyder mest av allt. Mehmet fick igår ett samtal från ambassaden att hans UT-kort hade kommit. Jippi Hurrey =))) Detta gjorde att vi slapp planera om allting och att Mehmet faktiskt kommer hit två dagar före julafton. Stackarn, han hade fått vänta en hel massa timmar på att jag skulle komma hem, då jag var ute på en shoppingrunda efter jobbet, för att han skulle få tillfälle att få berätta den glada nyheten för mig. Han var så glad att han nästan hoppade o skuttade när jag ringde och undrar om han inte fällde en liten tår när han berättade för mig om kortet =D Det var nog först nu som det gick upp för honom på riktigt att han faktiskt ska flytta till Sverige. Detta samtal från ambassaden var ju faktiskt det första konkreta beviset på hela 8 månader för honom att det här verkligen är på riktigt. Förut är det ju liksom jag som skött all kontakt med myndigheterna i ärendet o han har bara suttit i väntat o hoppats. Men, nu kommer han, äntligen. Och nu är det bara 5 dagar kvar... imorgon 4. Jag tror inte jag kommer tro på detta förrän jag sätter mig i bilen påväg till Arlanda för att hämta honom. Just nu känns det inte på riktigt alls och därför har jag också lite svårt för att njuta av mina "sista dagar i friheten" om ni förstår vad jag menar.
Next up... jobbet. På tisdag hålls det informationsmöte från fackklubben och arbetsgivaren om hur vår organisation ska se ut. Känns inte som att jag kommer bli arbetslös med tanke på de berg som växer på bergen med ärenden att ta tag i just nu, men man ska aldrig säga aldrig. Vågar inte tro på något förrän jag fått det uttalat och nästan inte då heller eftersom jag tror att saker och ting kan komma att ändras rätt så snart om företaget inte är nöjda med den plan de satt. Så om ett tag så kan man nog känna sig trygg o säker. Sen är ju en annan femma om man vill känna sig trygg o säker där eller om man vill leta efter en annan sysselsättning. Känns inte som jag har en framtid inom ett företag där jag går hem varje dag med blossande rosiga kinder pga jäkt, stress o press. Time will show!
Så var det ju det här med väskan. Här skulle jag kunna skriva en hel roman med vad som hänt sedan sist, men orkar faktiskt inte jaga upp mig mer för detta idag. Jag sammanfattar det istället med att de trodde de hade hittat väskan i Peking, men idag fick jag besked om att det inte var rätt väska och nu, såhär 3 veckor senare, så har de inte en aning om vart väskan är. Ersättningen, som kan vara aktuell om 3 månader, ligger på 2500kr för hela väskan. Jag vill inte gå och bli förstörd i både kropp o själv pga detta, så ska från och med idag försöka ställa mig in på att jag aldrig kommer att få den tillbaka. Så när Mehmet kommit hit så börjar projekt Köpa Ny Garderob 2011.
I övrigt så har jag en gedigen lista med saker som måste ordnas innan Mehmet kommer. Det är städning, diskning, tvätta, julpynta, storhandla, köpa julklappar, köpa kläder till julafton och sen fixa en hel del andra smågrejer som inte riktigt är på plats här i lägenheten. Dessutom måste jag plugga igen 4 veckors plugg och som grädden på moset så jobbar jag ju heltid. Nej, jag kommer inte hinna klart med allt, nej, jag tänker inte stressa upp mig. Det blir jul ändå och Mehmet ska nog överleva här hos mig ändå fast än inte allt är perfekt. Jag kan inte stressa upp mig så jag blir sjuk. Jag har haft nog med stress och press under detta halvåret så jag tänker inte slita ut mig i onödan.
Något som ändå lös upp min tillvaro i alla bekymmer var att jag fick högsta betyg och full pott på min omtenta i Marknadsföringskursen. Jag som trodde jag bara hade besvarat frågor motsvarande 42 poäng av 50. Så döm av min förvåning när jag fick se att jag hade fått alla rätt, full poäng, när jag loggade in på högskoleportalen här om dagen. Och än mer stolt blev jag när jag såg mailet från läraren med en fråga om han fick använda min tenta som ett exempel på "bra tentasvar" till andra kurselever. Ja, jag blev så himla stolt o glad. Tänk att gå från IG på första provet som jag skrev när jag var under extrem tidspress till att få VG på en likvärdig tenta lite senare. Det är bra att man kan få högsta betyg trots att det är en omtenta, så var det ju inte förr om åren i skolan inte. Nu är det bara en dryg vecka kvar innan det andra antagningsbeskedet kommer för vårterminen och jag håller alla tummar o tår för att jag kommer in på Projektledning2 på Umeå Universitet.
Julen närmar sig med stormsteg. Igår var jag runt med syrran till lite butiker och småshoppade... för alldeles för mycket pengar. Jag köpte bland annat alla saker som behövs för en julgran. Jag vill verkligen att Mehmet ska få uppleva en riktig äkta jul här i Sverige och det känns dessutom betydligt roligare för mig att få julpynta o göra fint inte bara för mig själv utan också för den jag älskar. Så imorgon så åker lite pynt upp här o där och granen kommer att kläs traditionsenligt dagen före julafton. Mys =) Vi kommer nog också att baka lite julgodis i mellandagarna. Kan tänkas bli pepparkaksbak också, för det har han nog heller aldrig testat förut. Julklappar har jag knappt börjat fundera på än, men den till Mehmet är redan klar... jag skämmer bort honom lite i år med en sprojlans ny Xperia X10 mobil med tillhörande kontantkort.
Vi kan börja med det allra viktigaste, som ju egentligen är det som betyder mest av allt. Mehmet fick igår ett samtal från ambassaden att hans UT-kort hade kommit. Jippi Hurrey =))) Detta gjorde att vi slapp planera om allting och att Mehmet faktiskt kommer hit två dagar före julafton. Stackarn, han hade fått vänta en hel massa timmar på att jag skulle komma hem, då jag var ute på en shoppingrunda efter jobbet, för att han skulle få tillfälle att få berätta den glada nyheten för mig. Han var så glad att han nästan hoppade o skuttade när jag ringde och undrar om han inte fällde en liten tår när han berättade för mig om kortet =D Det var nog först nu som det gick upp för honom på riktigt att han faktiskt ska flytta till Sverige. Detta samtal från ambassaden var ju faktiskt det första konkreta beviset på hela 8 månader för honom att det här verkligen är på riktigt. Förut är det ju liksom jag som skött all kontakt med myndigheterna i ärendet o han har bara suttit i väntat o hoppats. Men, nu kommer han, äntligen. Och nu är det bara 5 dagar kvar... imorgon 4. Jag tror inte jag kommer tro på detta förrän jag sätter mig i bilen påväg till Arlanda för att hämta honom. Just nu känns det inte på riktigt alls och därför har jag också lite svårt för att njuta av mina "sista dagar i friheten" om ni förstår vad jag menar.
Next up... jobbet. På tisdag hålls det informationsmöte från fackklubben och arbetsgivaren om hur vår organisation ska se ut. Känns inte som att jag kommer bli arbetslös med tanke på de berg som växer på bergen med ärenden att ta tag i just nu, men man ska aldrig säga aldrig. Vågar inte tro på något förrän jag fått det uttalat och nästan inte då heller eftersom jag tror att saker och ting kan komma att ändras rätt så snart om företaget inte är nöjda med den plan de satt. Så om ett tag så kan man nog känna sig trygg o säker. Sen är ju en annan femma om man vill känna sig trygg o säker där eller om man vill leta efter en annan sysselsättning. Känns inte som jag har en framtid inom ett företag där jag går hem varje dag med blossande rosiga kinder pga jäkt, stress o press. Time will show!
Så var det ju det här med väskan. Här skulle jag kunna skriva en hel roman med vad som hänt sedan sist, men orkar faktiskt inte jaga upp mig mer för detta idag. Jag sammanfattar det istället med att de trodde de hade hittat väskan i Peking, men idag fick jag besked om att det inte var rätt väska och nu, såhär 3 veckor senare, så har de inte en aning om vart väskan är. Ersättningen, som kan vara aktuell om 3 månader, ligger på 2500kr för hela väskan. Jag vill inte gå och bli förstörd i både kropp o själv pga detta, så ska från och med idag försöka ställa mig in på att jag aldrig kommer att få den tillbaka. Så när Mehmet kommit hit så börjar projekt Köpa Ny Garderob 2011.
I övrigt så har jag en gedigen lista med saker som måste ordnas innan Mehmet kommer. Det är städning, diskning, tvätta, julpynta, storhandla, köpa julklappar, köpa kläder till julafton och sen fixa en hel del andra smågrejer som inte riktigt är på plats här i lägenheten. Dessutom måste jag plugga igen 4 veckors plugg och som grädden på moset så jobbar jag ju heltid. Nej, jag kommer inte hinna klart med allt, nej, jag tänker inte stressa upp mig. Det blir jul ändå och Mehmet ska nog överleva här hos mig ändå fast än inte allt är perfekt. Jag kan inte stressa upp mig så jag blir sjuk. Jag har haft nog med stress och press under detta halvåret så jag tänker inte slita ut mig i onödan.
Något som ändå lös upp min tillvaro i alla bekymmer var att jag fick högsta betyg och full pott på min omtenta i Marknadsföringskursen. Jag som trodde jag bara hade besvarat frågor motsvarande 42 poäng av 50. Så döm av min förvåning när jag fick se att jag hade fått alla rätt, full poäng, när jag loggade in på högskoleportalen här om dagen. Och än mer stolt blev jag när jag såg mailet från läraren med en fråga om han fick använda min tenta som ett exempel på "bra tentasvar" till andra kurselever. Ja, jag blev så himla stolt o glad. Tänk att gå från IG på första provet som jag skrev när jag var under extrem tidspress till att få VG på en likvärdig tenta lite senare. Det är bra att man kan få högsta betyg trots att det är en omtenta, så var det ju inte förr om åren i skolan inte. Nu är det bara en dryg vecka kvar innan det andra antagningsbeskedet kommer för vårterminen och jag håller alla tummar o tår för att jag kommer in på Projektledning2 på Umeå Universitet.
Julen närmar sig med stormsteg. Igår var jag runt med syrran till lite butiker och småshoppade... för alldeles för mycket pengar. Jag köpte bland annat alla saker som behövs för en julgran. Jag vill verkligen att Mehmet ska få uppleva en riktig äkta jul här i Sverige och det känns dessutom betydligt roligare för mig att få julpynta o göra fint inte bara för mig själv utan också för den jag älskar. Så imorgon så åker lite pynt upp här o där och granen kommer att kläs traditionsenligt dagen före julafton. Mys =) Vi kommer nog också att baka lite julgodis i mellandagarna. Kan tänkas bli pepparkaksbak också, för det har han nog heller aldrig testat förut. Julklappar har jag knappt börjat fundera på än, men den till Mehmet är redan klar... jag skämmer bort honom lite i år med en sprojlans ny Xperia X10 mobil med tillhörande kontantkort.
söndag 11 december 2011
Världens godaste pastasås - RECEPT
Idag lagade jag en av mina favorit pastarätter som jag varit sugen på i flera månader. Var ju stört omöjligt att laga den i Alanya eftersom de inte har någon av ingredientserna typ. Här kommer i alla fall receptet för er som blir sugna. Jag tog också bilder, men låt inte dessa avskräcka er, för maten är mycket godare än vad den ser ut. Och för er som inte gillar spenat och har hemska minnen från spenatsoppan med ägghalvor från dagis, så har jag en glad nyhet... den smakar inte spenat =)
Recept:
200gram fryst hackad spenat (halv påse)
2,5dl creme freich (obs! måste vara den fetaste)
100g gorgonzolaost
salt
vitpeppar
(för er som äter kött så kan man också ha stekt bacon)
Gör såhär: Tina spenaten i en kastrull. Lägg i gorgonzolan o låt den smälta. Rör i creme freichen. Salta o peppra efter smak. Om ni vill ha bacon i så ska den stekas och tas i sist.
Såsen serveras med bandspagetti, gärna färsk sådan!
Recept:
200gram fryst hackad spenat (halv påse)
2,5dl creme freich (obs! måste vara den fetaste)
100g gorgonzolaost
salt
vitpeppar
(för er som äter kött så kan man också ha stekt bacon)
Gör såhär: Tina spenaten i en kastrull. Lägg i gorgonzolan o låt den smälta. Rör i creme freichen. Salta o peppra efter smak. Om ni vill ha bacon i så ska den stekas och tas i sist.
Såsen serveras med bandspagetti, gärna färsk sådan!
Mera shopping
Jag shoppade på HM på nätet här om dagen. Förutom det ni ser här nedan så blev det också ett par svarta leggings...
Bara 11 små fjuttiga dagar =)
11 dagar kvar... Ooooooh-oooooh I like it!!!
Snart är han här. Känns helt obeskrivligt att det bara är ynka 11 dagar kvar. Såhär kort tid har vi nog aldrig varit ifrån varandra mellan gångerna. Känns ännu mer obeskrivligt när jag tänker på att han faktiskt ska komma hit på riktigt... och bo här på riktigt... för alltid.... och alltid. Hahaa, jag kan nog inte på riktigt föreställa mig detta tror jag. Som sagt så är jag 31år och har aldrig tidigare varit sambo, men nu ska det ske. Jag har längtat efter denna dagen i flera år, att få bli sambo, att få komma hem till någon efter jobbet och inte bara till en tom o "död" lägenhet där alltid står på exakt samma plats som när jag lämnade. Att få komma hem till någon som kanske både har städat, lagat mat och tänt ljus - för det säger han nästan varje dag att han tänkt och vill göra. Känns bra att han ser fram emot hemmamans-livet för ett tag. Och jag är inte direkt bortskämd med att det står lagad mat på bordet när jag kommer hem. Sen jag blev vegetarian när jag var 13 så har jag lagat min mat själv i princip varje dag. Det känns som en dröm att ha hittat en man som både gillar att laga mat, tycker om att städa och hålla rent och att göra mig glad med det samma =)
Jag hoppas över allt annat att vi ska trivas här tillsammans och att Mehmet ska finna sig till rätta i lägenheten, i Skövde och med Sverige och allt som hör till. Men jag har faktiskt riktigt goda förhoppningar eftesom han nästan varje dag talar om hur otroligt trött han är på livet och på människor i sitt land, dels i hembyn, dels i Alanya. Senast igår så berättade han vad folk hade vräkt ur sig om mig t.ex. Mehmet gick hem o besökte sin kusins familj, men kusinen var dock inte hemma. Då fick Mehmet veta av familjen att en kille som Mehmet bråkat lite med i somras, han har spridit ut till folk att jag varit gift 3 gånger förut och att Mehmet är min 4e man. Allt detta för att folk ska titta snett på Mehmet och tycka att det är en ren skam att han är tillsammans med mig, Man bah, typ häpnar ju över vad folk får allt i från. Skulle jag varit gift förut, 3 gånger dessutom. Haha.... jag tappar nästan talförmågan. Jag kanske borde se det som en komplimang, att de tycker att jag är hot stuff och riktigt åtråvärd ;) Ja, nej, men ni hör ju själva hur folk pratar skit. Och det är precis just det som jag o Mehmet är så otroligt trötta på i Turkiet. Har inte spelat nån roll vart vi har satt vår fot så har folk pratat skit, vräkt ur sig fräckheter eller spritt lögner och försökt förstöra för oss. Det spelar ingen roll hur långt jag än tänker tillbaka så kan jag inte komma på att någon någonsin gjort något sådant mot mig här i Sverige.
Snart är han här. Känns helt obeskrivligt att det bara är ynka 11 dagar kvar. Såhär kort tid har vi nog aldrig varit ifrån varandra mellan gångerna. Känns ännu mer obeskrivligt när jag tänker på att han faktiskt ska komma hit på riktigt... och bo här på riktigt... för alltid.... och alltid. Hahaa, jag kan nog inte på riktigt föreställa mig detta tror jag. Som sagt så är jag 31år och har aldrig tidigare varit sambo, men nu ska det ske. Jag har längtat efter denna dagen i flera år, att få bli sambo, att få komma hem till någon efter jobbet och inte bara till en tom o "död" lägenhet där alltid står på exakt samma plats som när jag lämnade. Att få komma hem till någon som kanske både har städat, lagat mat och tänt ljus - för det säger han nästan varje dag att han tänkt och vill göra. Känns bra att han ser fram emot hemmamans-livet för ett tag. Och jag är inte direkt bortskämd med att det står lagad mat på bordet när jag kommer hem. Sen jag blev vegetarian när jag var 13 så har jag lagat min mat själv i princip varje dag. Det känns som en dröm att ha hittat en man som både gillar att laga mat, tycker om att städa och hålla rent och att göra mig glad med det samma =)
Jag hoppas över allt annat att vi ska trivas här tillsammans och att Mehmet ska finna sig till rätta i lägenheten, i Skövde och med Sverige och allt som hör till. Men jag har faktiskt riktigt goda förhoppningar eftesom han nästan varje dag talar om hur otroligt trött han är på livet och på människor i sitt land, dels i hembyn, dels i Alanya. Senast igår så berättade han vad folk hade vräkt ur sig om mig t.ex. Mehmet gick hem o besökte sin kusins familj, men kusinen var dock inte hemma. Då fick Mehmet veta av familjen att en kille som Mehmet bråkat lite med i somras, han har spridit ut till folk att jag varit gift 3 gånger förut och att Mehmet är min 4e man. Allt detta för att folk ska titta snett på Mehmet och tycka att det är en ren skam att han är tillsammans med mig, Man bah, typ häpnar ju över vad folk får allt i från. Skulle jag varit gift förut, 3 gånger dessutom. Haha.... jag tappar nästan talförmågan. Jag kanske borde se det som en komplimang, att de tycker att jag är hot stuff och riktigt åtråvärd ;) Ja, nej, men ni hör ju själva hur folk pratar skit. Och det är precis just det som jag o Mehmet är så otroligt trötta på i Turkiet. Har inte spelat nån roll vart vi har satt vår fot så har folk pratat skit, vräkt ur sig fräckheter eller spritt lögner och försökt förstöra för oss. Det spelar ingen roll hur långt jag än tänker tillbaka så kan jag inte komma på att någon någonsin gjort något sådant mot mig här i Sverige.
lördag 10 december 2011
Schhhhh... smygstart =)
Eftersom jag misstänker starkt att jag inte kommer att blogga imorgon så passar jag på att smygstarta med att önska alla en glad och trevlig ...
3e advent
Joodå, men annars så...
Annars så händer det väll massor men ändå ingenting. Jag började jobba i måndags och på kontoret är det total kaos o panik pga nya arbetsuppgifter, så man är heeeeelt slut i huvet när man kommer hem. Den enda tiden på dagen som man verkligen kan konsentrera sig på de lite svårare arbetsuppgifterna är ju när alla gått hem, så jag har jobbat över lite i veckan som gått. Och det behövs, mer än väl... vi hinner inte med just nu och alla insatser verkar behövas och jag hoppas att de uppskattas.
Gällande min resväska så är ju det en sju jäkla historia också. Dom har hittat den.... i PEKING!!! När jag fick beskedet så var jag mest glad, lättad o tacksam över att de faktiskt hittat den alls efter 1,5 veckas ovisshet. Men så kontaktade jag spårningsföretaget idag och de kunde inte bekräfta så mycket mer än att Pekings personal är jättedåliga på att se till att skicka iväg väskorna och att de kan ställa dem där i ett par veckor utan att direkt bry sig. Så hon på spårningsföretaget sa att dom just nu hade passagerare som hade väntat 1 månad på sitt försvunna bagage. Jag hoppas i alla fall att min väska kommer innan jul... det är ju en jättefin kjol där i som jag så gärna skulle vilja ha då. Men jag ger inte upp, nu har de ju hittat den o nu får jag lita på att den kommer i min ägo snart igen. Hee... Peking... wtf liksom?!?!
Nu är det bara 12 dagar kvar tills älsklingen kommer hit... förhoppningsvis. På måndag ska jag ringa Ambassaden i Ankara o kolla om Mehmets UT-kort har kommit fram. Om vi bara kan få det bekräftat under kommande vecka så kan jag köpa sista delen av hans flygbiljett sen. Hihi, min lilla sötnos ska ut och flyga själv. Jag hoppas verkligen att han fixar det, då han ska både till Ambassaden i Ankara, vidare till flygplatsen där o flyga till Istanbul, sen hem till morbrorn i Istanbul för att sen återvända till flygplatsen i Istanbul dagen efter o då flyga direkt till Stockholm. Finns mycket som kan gå fel, men jag sätter all tilltro till resebolagsguden och att han har en jävligt bra vecka just då.
Idag har jag bestämt mig för att skaffa riktig julgran för denna julen. Det blir min första riktiga julgran i mitt eget hem. I min tidigare lägenhet fanns det inte plats för det men i min nuvarande lya så har jag ett rymligt hörn i vardagsrummet som är perfekt för en gra. Och det ska vara en riktig gran, inte en i plast. Och om allt går som planerat så kommer jag o hjärtat att klä den tillsammans dagen före julafton med ljusslinga, glitter och söta små julgranskulor. Tänkte jag ska kolla med mamma om hon kan skjutsa mig till rusta någon dag för inhandling av diverse tillbehör. Ska det vara jul så ska det, så det blir julgran, julklappar, pynt, julbak i mellandagarna, julmusik och hemmalagad julmat för hela slanten... hoppas Mehmet kan lära sig att uppskatta julen också sen.
Gällande min resväska så är ju det en sju jäkla historia också. Dom har hittat den.... i PEKING!!! När jag fick beskedet så var jag mest glad, lättad o tacksam över att de faktiskt hittat den alls efter 1,5 veckas ovisshet. Men så kontaktade jag spårningsföretaget idag och de kunde inte bekräfta så mycket mer än att Pekings personal är jättedåliga på att se till att skicka iväg väskorna och att de kan ställa dem där i ett par veckor utan att direkt bry sig. Så hon på spårningsföretaget sa att dom just nu hade passagerare som hade väntat 1 månad på sitt försvunna bagage. Jag hoppas i alla fall att min väska kommer innan jul... det är ju en jättefin kjol där i som jag så gärna skulle vilja ha då. Men jag ger inte upp, nu har de ju hittat den o nu får jag lita på att den kommer i min ägo snart igen. Hee... Peking... wtf liksom?!?!
Nu är det bara 12 dagar kvar tills älsklingen kommer hit... förhoppningsvis. På måndag ska jag ringa Ambassaden i Ankara o kolla om Mehmets UT-kort har kommit fram. Om vi bara kan få det bekräftat under kommande vecka så kan jag köpa sista delen av hans flygbiljett sen. Hihi, min lilla sötnos ska ut och flyga själv. Jag hoppas verkligen att han fixar det, då han ska både till Ambassaden i Ankara, vidare till flygplatsen där o flyga till Istanbul, sen hem till morbrorn i Istanbul för att sen återvända till flygplatsen i Istanbul dagen efter o då flyga direkt till Stockholm. Finns mycket som kan gå fel, men jag sätter all tilltro till resebolagsguden och att han har en jävligt bra vecka just då.
Idag har jag bestämt mig för att skaffa riktig julgran för denna julen. Det blir min första riktiga julgran i mitt eget hem. I min tidigare lägenhet fanns det inte plats för det men i min nuvarande lya så har jag ett rymligt hörn i vardagsrummet som är perfekt för en gra. Och det ska vara en riktig gran, inte en i plast. Och om allt går som planerat så kommer jag o hjärtat att klä den tillsammans dagen före julafton med ljusslinga, glitter och söta små julgranskulor. Tänkte jag ska kolla med mamma om hon kan skjutsa mig till rusta någon dag för inhandling av diverse tillbehör. Ska det vara jul så ska det, så det blir julgran, julklappar, pynt, julbak i mellandagarna, julmusik och hemmalagad julmat för hela slanten... hoppas Mehmet kan lära sig att uppskatta julen också sen.
Omtenta och skola
På kvällen förra lördagen när jag kom hem från barndopet så var det meningen att jag skulle sätta mig med min tenta som jag påbörjat väldigt smått, men behövde komma vidare på. Jag var dock helt slut i huvet och senare på kvällen blev jag kraftigt illamående, så trodde jag skulle bli magsjuk. Men jag somnade skönt i soffan o när jag vaknade så var det borta som av ett under. Blev inget tentaskrivande den dagen... vilket resulterade i att jag fick köra ett maratonpass på 12 timmar på söndagen.
Ja, mina tentor den här hösten har ju inte varit nådiga ibland. Så även inte denna. Och vad innebar tentan. Jo, att vi skulle skriva max 5st A4 sidor text och på den ytan besvara 3 stora frågor. Vi fick ett fall beskrivet för oss som handlade om den globala krisen som är i världen just nu och utifrån den så skulle vi besvara avancerade marknadsföringsfrågor gällande dagligvaror, sällanköpsvaror och kapitalvaror. Allt skulle såklart kopplas till referat ur kurslitteraturen och allra hälst också till kritiskt granskade källor på nätet. Jag fokuserade till max den dagen, satt från 11 på morgonen till 23.50 på kvällen med endast 1tim paus för middag och toabesök. Och 8 minuter före deadline så lyckades jag ladda upp tentan till läraren. Jag besvarade inte alla frågor, för jag hade redan fyllt 5 sidor, men tillräckligt många för att känna mig säker på minst betyget Godkänt.
I övrigt så går det inget vidare med skolan nu. Men det är tur att vi under kursens gång inte har några specifika deadlines, utan endast rekommendationer. Så just nu ligger jag efter några veckor. Beräknar dock med att ta igen en hel del imorgon och kanske bli klar med en inlämning. Sen nästa helg tänkte jag bli klar med en annan inlämning. Veckan före jul har vi "skollov" i kursen. Skönt, för det är den veckan som Mehmet kommer hit =)))
Sen hade jag ju sökt några kurser på högskola nu till våren. Jag fick svar på antagningen nu i veckan och jag kom inte in på en enda kurs. Snacka om att jag kände mig som en jäkla sopa. Men jag står som 5e reserv på 40 platser på kursen Projektledning2 på Umeå Universitet och då har jag väldigt goda chanser att komma in på den kursen vid andra uttagningen som är i slutet av december. Jag är ju dock inte beroende av att komma in på någon kurs eftersom jag mest hade tänkt att läsa som en rolig grej i kombination med mitt jobb. Känns också lite bra att ta fler högskolepoäng så att jag ligger bättre till vid uttagningar nästa gång jag tänkt att plugga. Ja, jag får avvakta o se vad som händer.
Ja, mina tentor den här hösten har ju inte varit nådiga ibland. Så även inte denna. Och vad innebar tentan. Jo, att vi skulle skriva max 5st A4 sidor text och på den ytan besvara 3 stora frågor. Vi fick ett fall beskrivet för oss som handlade om den globala krisen som är i världen just nu och utifrån den så skulle vi besvara avancerade marknadsföringsfrågor gällande dagligvaror, sällanköpsvaror och kapitalvaror. Allt skulle såklart kopplas till referat ur kurslitteraturen och allra hälst också till kritiskt granskade källor på nätet. Jag fokuserade till max den dagen, satt från 11 på morgonen till 23.50 på kvällen med endast 1tim paus för middag och toabesök. Och 8 minuter före deadline så lyckades jag ladda upp tentan till läraren. Jag besvarade inte alla frågor, för jag hade redan fyllt 5 sidor, men tillräckligt många för att känna mig säker på minst betyget Godkänt.
I övrigt så går det inget vidare med skolan nu. Men det är tur att vi under kursens gång inte har några specifika deadlines, utan endast rekommendationer. Så just nu ligger jag efter några veckor. Beräknar dock med att ta igen en hel del imorgon och kanske bli klar med en inlämning. Sen nästa helg tänkte jag bli klar med en annan inlämning. Veckan före jul har vi "skollov" i kursen. Skönt, för det är den veckan som Mehmet kommer hit =)))
Sen hade jag ju sökt några kurser på högskola nu till våren. Jag fick svar på antagningen nu i veckan och jag kom inte in på en enda kurs. Snacka om att jag kände mig som en jäkla sopa. Men jag står som 5e reserv på 40 platser på kursen Projektledning2 på Umeå Universitet och då har jag väldigt goda chanser att komma in på den kursen vid andra uttagningen som är i slutet av december. Jag är ju dock inte beroende av att komma in på någon kurs eftersom jag mest hade tänkt att läsa som en rolig grej i kombination med mitt jobb. Känns också lite bra att ta fler högskolepoäng så att jag ligger bättre till vid uttagningar nästa gång jag tänkt att plugga. Ja, jag får avvakta o se vad som händer.
Barndop för Matilda 3 december
Jag var på barndop för Helena och Erics dotter Matilda förra lördagen i Våmbs kyrka. Och Matilda var så snäll under hela tiden i kyrkan o så söt o fin. Efter kyrkan så var det lite smörgåstårta och tårta i militärrestaurangen på P4 området. Det var många bekanta ansikten där, gemensamma bekanta som jag och Helena har. Dels hennes vänner som jag lärt känna några av dem men även gamla klasskompisar från min och hennes gymnasietid då vi gick i samma klass. Det var en jättemysig dag och de blev så glada för presenten jag köpte. Jag tog några bilder...
Back in business
Ja nu var det en vecka sedan jag skrev något. Ska försöka sammanfatta vad som hänt under veckan som gått...
fredag 2 december 2011
Jag har fått nog
Nu har jag fått nog av att inte ha några kläder... så jag gick o köpte mig nya. Sanningen är ju att det mest är sommarkläder i resväskan som jag inte fått tillbaka. Och verkligheten ser faktiskt ut sån att jag nog inte har handlat mig några nya höst/vinterkläder till mig själv på ett par år. För förra året så kom jag ju hem i januari från Alanya och då var jag så yberfattig att det inte fanns en enda chans att köpa ens något litet till mig själv, så senast jag köpte något i klädväg för kallare väder var nog för två år sen. Så det faktum att jag gick o spontanthandlade för 1500kr på HM idag, det behöver vi inte göra så stor sak av. Me like =)
Men, ho-ho-hold your horses. Jag har inte provat något av det ännu så risken finns att lite av det åker tillbaka. Men det som var roligt med shoppingen idag var att jag köpte kläder i en helt ny stil. Förutom det ni ser nedan så köpte jag ett par asläcka mörkblå jeans och en camelfärgad glansig topp med en svart knytrosett i ringningen.
Men, ho-ho-hold your horses. Jag har inte provat något av det ännu så risken finns att lite av det åker tillbaka. Men det som var roligt med shoppingen idag var att jag köpte kläder i en helt ny stil. Förutom det ni ser nedan så köpte jag ett par asläcka mörkblå jeans och en camelfärgad glansig topp med en svart knytrosett i ringningen.
Mitt hjärta, jag längtar så
Min älskling, om du bara visste hur mycket jag längtar efter dig nu. Jag vill ha dig här, bara här hos mig. Jag vet att det inte är länge kvar nu tills våra blickar får mötas på Arlanda, och jag vet hur sjukt nervösa både du och jag kommer att vara... men jag vill att du ska komma nuuuu! Tänk, jag kan fortfarande inte förstå att vi kommer att få somna och vakna bredvid varandra för resten av våra liv om vi så vill. Vi ska bli sambo, du och jag, sen ve ben. Min älskling, mitt allt, du är det bästa jag har. Är så lycklig som har träffat dig!
Latmasken har tagit över
Nu har jag inte gjort någonting alls på 3 hela dagar, och då menar jag verkligen INGENTING. Jag har i ärlighetens namn inte ens klätt på mig. Jag har bara sett på tv, suttit vid datorn och lagat mat. Så idag är det dags att ta tag i livet och jag har massor att fixa med. Om en stund ska jag ner på stan och köpa en doppresent till lilla Matilda som ska döpas imorgon. Jag har många förslag på vad jag kan köpa men det gäller bara att hitta det också.
Sen måste jag också jaga rätt på kläder som jag själv kan ha på mig, eftersom jag ännu inte fått tillbaka min väska. Så, jag har ju inte direkt en uppsjö att välja mellan. Köpte dock ett par snygga leggings med vävt blommönster och en mörkgrå sidentopp här om dagen på Lindex, så kanske kör på det ihop med en svart kjol och ett midjebälte och ett par nya hjärtformade örhängen.
Resten av dagen blir det tentaskrivande. Det börjar bli rejält ont om tid nu, och eftersom detta är en omtenta så finns det ingen tid för slarv - den här gången MÅSTE jag klara den.
torsdag 1 december 2011
Ett litet smakprov
Vill bara visa på ett ungefär hur bra städerskan städade på vårt hotell. Det här är mina sockar efter att ha gått omkring 5 timmar i lägenheten när jag packade. Vad tycks? =) Behöver jag säga ALDRIG MER LUXOR HOTELL!!!
Lite bilder...
Ja inte blev det många bilder i Alanya inte, eftersom jag inte hade något bra kamera. Men här kommer de jag tog =)
Shopping i Alanya före hemresan
Har ju helt glömt av att tala om vad jag köpte i Alanya under vistelsen och innan jag åkte hem. Jag tog ett kort på "allt", fast det var ju inga jättemassor. Men anledningen till att jag inte handlade mer var för att jag redan hade för mycket saker att bära på hem Jag hade 41kg i de vanliga väskorna, 7kg i handbagaget och sen laptoppen i en väska som nog vägde 3-4kg eftersom jag stoppat i lite annat där också. Men när/om jag åker till Alanya igen så vet jag redan några saker som jag ska inhandla där, som jag var riktigt sugen på denna gången.
Jag hittade ett par perfekta marinblå Converse med liten sula, som jag så länge velat ha. Sen köpte jag rött och grönt äppelte med teglas och ett par raggsockar så var så otroligt söta o varma hittade jag på Bazaren =) Jag var in en sväng på Rody Mood och köpte en svart scarfs med silverpärlor och ett par asläckra solglasögon. I en butik runt hörnet vid hotellet hittade jag så söta mörklila haremsbyxor som var blommiga och med silverdetaljer på. Men efter EN dags användning så var det två 15cm stora hål i sömmarna i skrevet, så man kan väll lugnt säga att kvaliten inte var den bästa ;) Jag hittade också jätteroliga partymuggar på en vanlig market, som hade jättesnygga färger o mönster och när man vred på dem så skiftade liksom mönstret (vet inte riktigt vad tekniken kallas... 3D???). Det sista jag köpte var lite annat jox såsom vax med cocosdoft, bodylotion med doft av hallon, hamamvantar i stora lass och en nagelklippare. Som sagt, mest småsaker, men med all den packningen jag redan hade så fanns det inget val.
Glädje varar inte för evigt
Tänk att det är konstigt att glädjen får inte vara för länge inte. Idag har jag tagit strid med North Hub, bolaget som spårar väskor åt x antal flygbolag. Jag har ringt dem några gånger de senaste dagarna eftersom datorsystemet visar att de fortfarande inte hittat min väska. Det är en sak att väskan är ute och flyger någonstans, bara man kan följa vart den är och vart den åker. Men att de inte ens har hittat väskan, där går min gräns, för nu har det faktiskt gått 5 dygn. Så jag ringde upp dem igen. Jaaaaaaaaa, men då visar det ju sig att deras system som skall fungera världen över inte fungerar och har så också inte gjort på en veckas tid. Visserligen informerade de mig när jag rapporterade väskan försvunnen om att systemet inte fungerade. Men att det såhär efter 5 dagar fortf. inte fungerar det är inte acceptabelt. Och ännu mindre acceptabelt är att de inte heller gör några manuella ansträngningar för att hitta min väska o alla andras. Så när man ringer till dem o frågar "VART ÄR MIN VÄSKA" så hänvisar de bara till datorsystemet som inte fungerar och till vilken avgångstid nästa flyg från Istanbul har, istället för att ta sina smutsiga jävla fingrar o lyfta luren PÅ RIKTIGT och ringa till flygplatsen där väskan skulle kunna tänkas vara. Nej, det verkar alldeles för svårt för dem och alldeles för krävande.
Men guess what, det accepterades inte av Nylénskan på andra sidan luren. Tur att man lite granna är född med talets gåva och vet hur man väljer orden. Jag drog igång en ramsa utan dess lika, med argument som till och med att fått pyramiderna i Egypten att börja vackla. Och givetvis vann jag matchen. Hon har nu lovat att lyfta luren och ringa Antalya flygplats och sedan ringa tillbaka till mig. Om det är så att dom inte hittar väskan där så tänker jag med samma taktik och samma argument kräva att hon även ringer Istanbuls flygplats o frågar om väskan finns där. För denna gången ger jag mig ICKE!!!!
Håll i hatten, nu är jag på krigsstigen...
Men guess what, det accepterades inte av Nylénskan på andra sidan luren. Tur att man lite granna är född med talets gåva och vet hur man väljer orden. Jag drog igång en ramsa utan dess lika, med argument som till och med att fått pyramiderna i Egypten att börja vackla. Och givetvis vann jag matchen. Hon har nu lovat att lyfta luren och ringa Antalya flygplats och sedan ringa tillbaka till mig. Om det är så att dom inte hittar väskan där så tänker jag med samma taktik och samma argument kräva att hon även ringer Istanbuls flygplats o frågar om väskan finns där. För denna gången ger jag mig ICKE!!!!
Håll i hatten, nu är jag på krigsstigen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)