Gud så fort tiden gått nu sedan i tisdags. Nu är det bara 4tim kvar på den här arbetsdagen. Ikväll skall jag ha en myskväll bara för mig själv med lite gott käk, helrenovering av mig själv och lite planering. Tar mig kanske en avkopplande cider också ;) För nu är det snart semeeesssteeeeer =)))
Nu på lunchen ska jag iväg och köpa smågodis som jag tänkte ta med till mig o Mehmet. Sen har jag fått leverensbesked om att ett paket finns att hämta. Det är kryddor som jag och mina kollegor beställt från Alpnearing. Deras sallads-mix är så grymt god att blanda med creme freich. Den är dyr som sjutton, men den är värd varenda krona.
Nu har jag inget internet hemma. Ska fylla på det när jag kommer hem från semestern sen igen. Men som vanligt - Lovar att ta det lugnt och ta hand om mig ;)
KRAM till er alla och ha en toppenvecka här i Playa la Sweden.
PS. Hörde att det fanns risk för snöblandat nu i veckan... Hihi...
fredag 29 april 2011
torsdag 28 april 2011
Total lycka :D

Packningen verkar hamna någonstans runt 18-19kg, om mina armar inte viskar helt fel. De har ju ändå lyft en och annan resväska genom åren. Och det var väldigt kul att få packa ner lite nyinhandlade klädesplagg, som inte skett på väldigt länge. Det finns dock några cm utrymme kvar i ena hörnet av väskan. Där skulle det ha legat en svart bikini-överdel som jag inte fick tag på i hela stan =( Jag hoppas kunna hitta en i min favorit bikinibutik i Alanya.
Jag kan nästan inte tro att det är sant. Att denna Alanya-resa som jag gått o längtat efter o väntat på i flera månader ÄNTLIGEN snart är här. Ja, jag kan bara säga att jag är just LYCKLIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Crazy
Jag blir tokig, jag bryter snart ihop. Jag har så otroligt mycket i huvet som snurrar. Inte planer och papper och sådant. Nej, det är drömmar, väntan o längtan, packning, inköp, jobbet och allt där till. Jag känner mig inte alls bra. Vet att jag har massor att ordna med när jag kommer hem, men skulle allra hälst vilja gå o lägga mig. Kanske hinner med en liten lur ändå, med risk för att det blir 2-3tim. Jag börjar också få resfeber och är nervös över att få träffa Mehmet igen. Jag hade ALDRIG känt såhär om vi inte tvingats vara ifrån varandra såhär länge hela tiden. Då hade allt bara varit bra och jag hade mått så himla bra i hjärtat.
onsdag 27 april 2011
Ska börja packa =)
Tänkte påbörja packningen idag. Jag har ju bara 3 kvällar på mig nu innan jag ger mig av. Vill inte stressa in i sista minuten den här gången, det har jag gjort så många gånger förr och man hinner bli ett nervvrak innan man kommit iväg. Packningslistan är en stående punkt i min mobil, jag raderar den aldrig. Jag bara markerar och avmarkerar saker som skall med på just nästa resa, väldigt smidigt.
Ska försöka att hålla nere på kilona den här gången. Jag har säkert 20kg saker som bara står o väntar i Alanya... ja, om man inte räknar med ugnen då som jag ju har stående där också. Många skor och handväskor är kvar där nere, likaså handdukar och massa nya smink- och hygienprodukter.
Idag är det faktiskt bara 5 dagar kvar och den här dagen är snart slut så snart är det bara 4 =) Jag börjar bli nervös som sjutton. Tänk att jag ska få träffa min älskling igen och även min underbara bästa Anna. Jag o Anna kommer ha så himla roligt när vi balkonghänger, dricker, pratar old memories och drar skitroliga citat från gamla klassiska svenska filmer, som vi bara älskar. Och detta toppas med sol, kanske lite bad och gott käk och incidenter som man kan skvallra om nästa gång man träffas. En vecka är kort, ack så kort, men man vill heller inte ha för mycket av det goda. Resan i höstas/vintras blev ju till en vardag. Nu när man åker bara en vecka så blir det lite mer stil o finess och man värdesätter varje dag på ett helt annat sätt. Och när jag sedan kommer hem igen så är det bara ca 4 veckor till nästa resa till Alanya.
Idag har jag inhandlat lite nödvändigheter. Apoteket har börjat bli en stående punkt inför alla turkiet-visiter. Det är treo o alvedon, som jag inte förstår hur människor kan leva utan. Ska se om jag inte kan hitta något nytt att ha på mig också. Det var väldigt längesen jag handlade partykläder nu.
Nu ska jag sätta fart. So long dears!
Ska försöka att hålla nere på kilona den här gången. Jag har säkert 20kg saker som bara står o väntar i Alanya... ja, om man inte räknar med ugnen då som jag ju har stående där också. Många skor och handväskor är kvar där nere, likaså handdukar och massa nya smink- och hygienprodukter.
Idag är det faktiskt bara 5 dagar kvar och den här dagen är snart slut så snart är det bara 4 =) Jag börjar bli nervös som sjutton. Tänk att jag ska få träffa min älskling igen och även min underbara bästa Anna. Jag o Anna kommer ha så himla roligt när vi balkonghänger, dricker, pratar old memories och drar skitroliga citat från gamla klassiska svenska filmer, som vi bara älskar. Och detta toppas med sol, kanske lite bad och gott käk och incidenter som man kan skvallra om nästa gång man träffas. En vecka är kort, ack så kort, men man vill heller inte ha för mycket av det goda. Resan i höstas/vintras blev ju till en vardag. Nu när man åker bara en vecka så blir det lite mer stil o finess och man värdesätter varje dag på ett helt annat sätt. Och när jag sedan kommer hem igen så är det bara ca 4 veckor till nästa resa till Alanya.
Idag har jag inhandlat lite nödvändigheter. Apoteket har börjat bli en stående punkt inför alla turkiet-visiter. Det är treo o alvedon, som jag inte förstår hur människor kan leva utan. Ska se om jag inte kan hitta något nytt att ha på mig också. Det var väldigt längesen jag handlade partykläder nu.
Nu ska jag sätta fart. So long dears!
tisdag 26 april 2011
Migrationsverket, is not da shit!
Pratade med Migrationsverket och min handläggare idag, för att kolla om mina papper kommit in som de ska. Hon berättade, till mitt förtret, att de fått ta över en massa gamla ärenden från andra enheter nu inför sommaren och att dessa måste få gå före. Ja, vad säger man. Min gissning om att ett svar ska komma inom 2-4 veckor verkar alltså inte stämma. Får jag svar före juni så får jag nog se det som en bonus. Sen när jag frågade hur lång tid det i normalfallet kan tänkas ta att få svar så fick jag bara standardsvaret tillbaka - 7-9månader från det att intervjuen i Ankara genomfördes. Det där tror jag dock inte på, jag vet att det kommer gå fortare än så och det är så tröttsamt att få ett sådant svar då. Ett svar som jag vet att många har fått men som inte alls har stämt överens med verkligheten. Så nu sitter man här i ovisshet igen och har inte en aning om när vi ska kunna börja planera vår närmsta framtid.
Jag kommer ringa igen om ett par veckor och se om de kommit någon vart med våra papper. Vet inte hur många gånger jag ska våga ringa för att inte framstå som ett störande objekt. Idag körde jag den glada, förstående och artiga stilen. Nästa gång borde jag nog ta fram den vädjande sidan. Min handläggare verkade dock rätt gammal och förlegad i sitt sätt, så tror inte att tjat och tjöt är det som får henne att falla.
Idag är jag dock glad ändå. Har nu äntligen bokat och betalt min nerresa i juni och det känns så skönt att nu äntligen ha ett datum för detta. Jag reser från Göteborg, bra flygbolag, skitbilliga taxfree-priser, bra avgångstid. Det enda är att jag tycker att det är någon dag för sent och att den blev några hundralappar för dyr. Men jag prioriterade att få allt klart så jag slipper gå i ovisshet även i detta ärende... det räcker med UT:t och den ovissheten.
Idag har jag också shoppat lite nödvändigheter i klädväg. Korta, svarta leggings med spets nertill, två par "cykelbyxor" med spets nertill, ett par vita och ett par svarta. Sen hittade jag en tubtopp/bh som kanske kan vara bra men som jag inte vet om jag ska behålla. Sen ett mörkblått linne av favoritmodell. Nu funderar jag bara på att inhandla en bikini som jag så gärna skulle vilja ha. Och lite smink behöver jag också som börjar tryta i hyllorna. Sen får det vara färdighandlat. Tänk vad jag har minskat ner på shopping mot förr. Jag handlar nästan ingenting till mig själv nu för tiden. Jag vill hällre lägga pengarna på resor och min och Mehmets framtid samt göra det möjligt för oss att få träffas så mycket det bara går.
Jag kommer ringa igen om ett par veckor och se om de kommit någon vart med våra papper. Vet inte hur många gånger jag ska våga ringa för att inte framstå som ett störande objekt. Idag körde jag den glada, förstående och artiga stilen. Nästa gång borde jag nog ta fram den vädjande sidan. Min handläggare verkade dock rätt gammal och förlegad i sitt sätt, så tror inte att tjat och tjöt är det som får henne att falla.
Idag är jag dock glad ändå. Har nu äntligen bokat och betalt min nerresa i juni och det känns så skönt att nu äntligen ha ett datum för detta. Jag reser från Göteborg, bra flygbolag, skitbilliga taxfree-priser, bra avgångstid. Det enda är att jag tycker att det är någon dag för sent och att den blev några hundralappar för dyr. Men jag prioriterade att få allt klart så jag slipper gå i ovisshet även i detta ärende... det räcker med UT:t och den ovissheten.
Idag har jag också shoppat lite nödvändigheter i klädväg. Korta, svarta leggings med spets nertill, två par "cykelbyxor" med spets nertill, ett par vita och ett par svarta. Sen hittade jag en tubtopp/bh som kanske kan vara bra men som jag inte vet om jag ska behålla. Sen ett mörkblått linne av favoritmodell. Nu funderar jag bara på att inhandla en bikini som jag så gärna skulle vilja ha. Och lite smink behöver jag också som börjar tryta i hyllorna. Sen får det vara färdighandlat. Tänk vad jag har minskat ner på shopping mot förr. Jag handlar nästan ingenting till mig själv nu för tiden. Jag vill hällre lägga pengarna på resor och min och Mehmets framtid samt göra det möjligt för oss att få träffas så mycket det bara går.
Bikinin jag önskar mig
måndag 25 april 2011
Då var måndagen snart slut... och ledigheten
Ja då var snart den här dagen till ända. Jag har praktiskt taget grejat hela dagen idag. Jag har tvättat 6 maskiner tvätt och bara det är ju en bedrift utöver det vanliga. Men även om man är så redig så ska det väll alltid jävlas lite också.
Jag rensade ut 5 par skor som jag ska skänka till Myrorna. Duktigt av mig, tycker jag. Så tänkte jag vara ännu duktigare och tvätta ett par av skorna innan jag gav dem till bättre behövande, så jag slängde i dem i maskinen på mild tvätt. Kilar ner i tvättstugan 15min innan min tvättid är slut för att hämta upp allt, och vad möts jag av då. Jo, en tvättmaskin som är FULL av tusentals flagor från en innersula i ena skon som fullständigt pulveriserats där inne. Det var bara att kasta skorna och ställa sig och rengöra maskinen för hand. Men för att vara ytterligare duktig så tänkte jag att det är bäst att köra maskinen tom en gång så att det inte finns kvar en massa svart bös som näste man sedan gosar in sina kläder i. Så jag drog igång maskinen och precis då så kommer tjejen som har tvättid efter mig. Hon såg sur ut över att jag var kvar i tvättrummet fortf. fast det var hennes tid, så jag försökte vara ärlig och förklara vad som hänt, med en liiiten gnutta förhoppning om att få en smula förståelse. Näe, hon verkade mest sur. Jag pös därifrån ganska så fort.
Så bara kunde jag ju inte låta bli de 10 flyttlådorna (och 4 kassarna) som har stått i ett hörn av vardagsrummet sen jag flyttade hit för över ett år sen. Det var så sorgligt att se skiten till slut så att jag kände - Today is the day! Nu har jag raffsat o rivet här bra länge. Nu återstår det bara 2 flyttlådor med saker som jag kommer behålla och som jag stuvat in i garderober där det fanns plats. 3 av lådorna är fulla med saker som jag vill sälja på loppis eller skänka någonstans. Jag har, förutom de fem paren med skor, också rensat ut 4 smockfulla ica-kassar med kläder som skall skänkas till Myrorna. En full kasse kastade jag för de kläderna var verkligen inget att ha. Det som återstår utöver detta är endast lite prylar av diverse slag som jag har placerat lika strategiskt som flyttlådorna... i ena änden av soffan. Undrar just hur länge de skall ligga där. Tills de själva hittar en lämplig plats och kilar iväg dit kanske ;)
Jag är i alla fall mycket nöjd med mina prestationer idag. Känner mig så lättad över att ha röjt undan detta och äntligen kunnat städa och ställa iordning helt i vardagsrummet. Nu är det fint igen =)
Jag rensade ut 5 par skor som jag ska skänka till Myrorna. Duktigt av mig, tycker jag. Så tänkte jag vara ännu duktigare och tvätta ett par av skorna innan jag gav dem till bättre behövande, så jag slängde i dem i maskinen på mild tvätt. Kilar ner i tvättstugan 15min innan min tvättid är slut för att hämta upp allt, och vad möts jag av då. Jo, en tvättmaskin som är FULL av tusentals flagor från en innersula i ena skon som fullständigt pulveriserats där inne. Det var bara att kasta skorna och ställa sig och rengöra maskinen för hand. Men för att vara ytterligare duktig så tänkte jag att det är bäst att köra maskinen tom en gång så att det inte finns kvar en massa svart bös som näste man sedan gosar in sina kläder i. Så jag drog igång maskinen och precis då så kommer tjejen som har tvättid efter mig. Hon såg sur ut över att jag var kvar i tvättrummet fortf. fast det var hennes tid, så jag försökte vara ärlig och förklara vad som hänt, med en liiiten gnutta förhoppning om att få en smula förståelse. Näe, hon verkade mest sur. Jag pös därifrån ganska så fort.
Så bara kunde jag ju inte låta bli de 10 flyttlådorna (och 4 kassarna) som har stått i ett hörn av vardagsrummet sen jag flyttade hit för över ett år sen. Det var så sorgligt att se skiten till slut så att jag kände - Today is the day! Nu har jag raffsat o rivet här bra länge. Nu återstår det bara 2 flyttlådor med saker som jag kommer behålla och som jag stuvat in i garderober där det fanns plats. 3 av lådorna är fulla med saker som jag vill sälja på loppis eller skänka någonstans. Jag har, förutom de fem paren med skor, också rensat ut 4 smockfulla ica-kassar med kläder som skall skänkas till Myrorna. En full kasse kastade jag för de kläderna var verkligen inget att ha. Det som återstår utöver detta är endast lite prylar av diverse slag som jag har placerat lika strategiskt som flyttlådorna... i ena änden av soffan. Undrar just hur länge de skall ligga där. Tills de själva hittar en lämplig plats och kilar iväg dit kanske ;)
Jag är i alla fall mycket nöjd med mina prestationer idag. Känner mig så lättad över att ha röjt undan detta och äntligen kunnat städa och ställa iordning helt i vardagsrummet. Nu är det fint igen =)
Tiden kryper fram
En vecka är det exakt idag då. Inte är jag lyckligare idag för det än vad jag var igår. Tiden har väl aldrig gått såhär sakta nån gång. Bara den här dagen är över, så att arbetsveckan kommer igång så tror jag att tiden kan gå rätt så fort sen. Arbetsveckorna flyger ju fram i vanliga fall, så #¤%#%%&/ om den här inte skulle göra det också.
Jag o darlingen webcamade igår igen, lite spontant. O det var ju ingen vacker syn han fick, eftersom jag gått o lagt mig, var osminkad och hade haft håret i toffs hela dagen som jag rivit ur. Men han verkade iaf glad att se mig =D Hoppas det är som han säger, att det är mitt vackra hjärta han älskar mig för =) Han var lika snygg som alltid, om inte snyggare.
Denna dagen skall ägnas åt tvätt, hurra hurra. Tur att det inte är mycket. Nä, om jag skulle ta o sätta fart då. Jag ska baraaaa...... eeeehhhh.....
Jag o darlingen webcamade igår igen, lite spontant. O det var ju ingen vacker syn han fick, eftersom jag gått o lagt mig, var osminkad och hade haft håret i toffs hela dagen som jag rivit ur. Men han verkade iaf glad att se mig =D Hoppas det är som han säger, att det är mitt vackra hjärta han älskar mig för =) Han var lika snygg som alltid, om inte snyggare.
Denna dagen skall ägnas åt tvätt, hurra hurra. Tur att det inte är mycket. Nä, om jag skulle ta o sätta fart då. Jag ska baraaaa...... eeeehhhh.....
söndag 24 april 2011
En dryg vecka kvar. DRYG var ordet!
Alltså 8 dagar.... 8 jävla dagar.... 8 FÖRBANNADE JÄVLA SKIT HELVETES JÄVLA CP DAGAR kvaaaaar!!!!!
Jag längtar efter Mehmet. Jag längtar efter Anna. Jag längtar lite efter Alanya. Jag längtar efter Kleopatrastranden och turkluften. Jag längtar efter att få släppa allt och leva det temporära bekymmerslösa livet där nere i mitt fantasiland. Längtar så jag blir galen. Imorgon är det bara en vecka kvar, så även jag får väll lov att erkänna att det är nära nu. Ni andra verkar ha tyckt att det är nära i typ 1 månads tid. Jag är ledsen, men vi delar tyvärr inte uppfattning.
Idag skiner i alla fall solen så det räcker och blir över. Det är lite skadeglädje när jag inser att vi nästan har varmare här än i Alanya. Jag sitter i linne o kjol o solar på balkongen. Om jag håller ut tillräckligt länge kanske jag kan få lite grundfärg. Känner att det hettar i ansiktet redan.
Näääh, det är bara skit. 4 dagar kvar o jobba men 8 dagar kvar att vänta. Ingen ska vara lyckligare än jag när jag kliver av bussen i Alanya och förhoppningsvis möts av mitt hjärtetroll.
Jag längtar efter Mehmet. Jag längtar efter Anna. Jag längtar lite efter Alanya. Jag längtar efter Kleopatrastranden och turkluften. Jag längtar efter att få släppa allt och leva det temporära bekymmerslösa livet där nere i mitt fantasiland. Längtar så jag blir galen. Imorgon är det bara en vecka kvar, så även jag får väll lov att erkänna att det är nära nu. Ni andra verkar ha tyckt att det är nära i typ 1 månads tid. Jag är ledsen, men vi delar tyvärr inte uppfattning.
Idag skiner i alla fall solen så det räcker och blir över. Det är lite skadeglädje när jag inser att vi nästan har varmare här än i Alanya. Jag sitter i linne o kjol o solar på balkongen. Om jag håller ut tillräckligt länge kanske jag kan få lite grundfärg. Känner att det hettar i ansiktet redan.
Näääh, det är bara skit. 4 dagar kvar o jobba men 8 dagar kvar att vänta. Ingen ska vara lyckligare än jag när jag kliver av bussen i Alanya och förhoppningsvis möts av mitt hjärtetroll.
lördag 23 april 2011
fredag 22 april 2011
10 långfredagar i rad
10 dagar..... 10 dagar, 10 dagar, 10 dagar =( Hur jag än önskar o räknar så är det lika länge kvar. Alla dagar kommer att kännas som långfredag, inte bara idag. Jag sitter här o undrar hur vi har fixat de andra gångerna mellan resorna. Först var det 10 veckor förra sommaren, sen var det 8 veckor mellan januari och mars och nu totalt 6 veckor. Och den här gången känns längre än de andra gångerna.
Ska bli underbart med en vecka i Alanya med Mehmet nu i maj, men jag kan inte sluta att tänka på att vi där efter måste vänta 4 veckor igen. För varje gång vi får chansen att träffas så blir det bara mer och mer jobbigt att sedan vara åtskiljda. Jag trodde att jag skulle fixa de här 6 veckorna ganska bra, men så blev det inte. Nu sitter jag här o tänker att de kommande fyra kommer att gå fort och lite lättare... men jag vet ju redan nu att det inte kommer att bli så. Och att sedan tänka på att vi kanske inte kommer kunna träffas på 10 veckor sen i sommar, får mig nästan att ansöka om permanent plats på sluten avdelning.
Varför ska jag behöva utstå det här. Vad har jag gjort för ont? Är det här straffet för synderna i sena tonåren, undrar man ju. Jag tycker faktiskt inte att jag förtjänar det här. Inte Mehmet heller för den delen.
Ska bli underbart med en vecka i Alanya med Mehmet nu i maj, men jag kan inte sluta att tänka på att vi där efter måste vänta 4 veckor igen. För varje gång vi får chansen att träffas så blir det bara mer och mer jobbigt att sedan vara åtskiljda. Jag trodde att jag skulle fixa de här 6 veckorna ganska bra, men så blev det inte. Nu sitter jag här o tänker att de kommande fyra kommer att gå fort och lite lättare... men jag vet ju redan nu att det inte kommer att bli så. Och att sedan tänka på att vi kanske inte kommer kunna träffas på 10 veckor sen i sommar, får mig nästan att ansöka om permanent plats på sluten avdelning.
Varför ska jag behöva utstå det här. Vad har jag gjort för ont? Är det här straffet för synderna i sena tonåren, undrar man ju. Jag tycker faktiskt inte att jag förtjänar det här. Inte Mehmet heller för den delen.
Mitt lilla lilla hjärta
Jag o Mehmet webcamade just, för första gången någonsin. Vi har inte haft möjlighet att göra det tidigare. Åhåhå... jag blir nästan alldeles tårögd. Vi saknar varandra så otroligt mycket!!! Det här var de bästa 15min på väldigt länge. Men det är så uppenbart att vi varit ifrån varandra alldeles för länge nu. Hela samtalet var som om vi precis nyss träffats och nu hördes på telefonen för första gången någonsin. Han hade ett helt annat tonläge i rösten... och det hade säkert jag också fast jag inte hörde det själv. Vi blev så otroligt blyga för varandra o vissa stunder blev det helt tyst.
Jag blir verkligen sjuk av denna saknad och längtan. Jag vet inte hur jag ska hantera det =( Om han ändå bara kunde vara min här och nu och för alltid. Finns inga ord som kan beskriva vår livssituation nu. Kräver inte att någon ska förstå, även om det säkert finns de av er där ute som varit i samma sitts. Jag vet ju att det är många turkfruar som läser den här bloggen.
Mehmet är verkligen hela mitt liv och han säger det samma till mig flera gånger varje dag. Åååh det här är så jobbigt.
Jag blir verkligen sjuk av denna saknad och längtan. Jag vet inte hur jag ska hantera det =( Om han ändå bara kunde vara min här och nu och för alltid. Finns inga ord som kan beskriva vår livssituation nu. Kräver inte att någon ska förstå, även om det säkert finns de av er där ute som varit i samma sitts. Jag vet ju att det är många turkfruar som läser den här bloggen.
Mehmet är verkligen hela mitt liv och han säger det samma till mig flera gånger varje dag. Åååh det här är så jobbigt.
Taxfree inhandlat
Nu är taxfree varorna beställda till min resa i maj. Tänk att man tycker att det är så billigt allting, men sen när man väl summerar så blir det ändå så himla mycket. Jag köpte i alla fall varor för över 500kr. Bacardi Melon 1liter, en halvliter Limoncello, cigg till Mehmet och godis. Sen hade de erbjudande på Cinzano Limetto - 1liter för 29kr. Jag har inte testat den förut, men nu när den var så billig så gjorde jag en chansning.
Annars är det mesta rätt så värdo just nu. Längtan och väntan börjar bli oöverstiglig... Men bara vi har tagit oss förbi påsken så hoppas jag att det går fort sen.
Efter ett lite längre samtal med Mehmet idag så fick jag i alla fall glada nyheter. Han tjänar bra på restaurangen har jobbar på och det bådar gott inför sommaren. Synd bara att han måste slita häcken av sig för de där pengarna, så himla omänskligt ibland kan man tycka. Att han jobbar över några timmar varje kväll är inget som får någon större uppmärksamhet, men när han sen väl kommer för sent för att han är så trött o utarbetad, ja då får han skit för det. Så himla orättvist =(
Annars är det mesta rätt så värdo just nu. Längtan och väntan börjar bli oöverstiglig... Men bara vi har tagit oss förbi påsken så hoppas jag att det går fort sen.
Efter ett lite längre samtal med Mehmet idag så fick jag i alla fall glada nyheter. Han tjänar bra på restaurangen har jobbar på och det bådar gott inför sommaren. Synd bara att han måste slita häcken av sig för de där pengarna, så himla omänskligt ibland kan man tycka. Att han jobbar över några timmar varje kväll är inget som får någon större uppmärksamhet, men när han sen väl kommer för sent för att han är så trött o utarbetad, ja då får han skit för det. Så himla orättvist =(
torsdag 21 april 2011
Wohooooo =)
Nu har jag bokat hotell för min resa i juni. Det känns väldigt bra och glad att det blev så bra pris som det ändå blev. Sunon Apart Hotell heter det och ligger 50meter från Kleopatrastranden men lite längre från centrum än vad jag normalt brukar bo. Dock ingen nackdel tycker jag, för jag är bara glad över att komma ifrån det område som jag rört mig kring de senaste 2-3 åren. Ska bli skönt att se något nytt den här gången. Hotellet ligger också skapligt nära Mehmets jobb, så han slipper springa benen av sig mellan arbetspassen. Han var där och kikade snabbt idag och han sa att hotellet har allt vi behöver, pool, internet och stora rum och restaurang. Jag hoppas verkligen inte att vi ska få ett bakslag när vi väl kommer dit och att vi ska bli besvikna.
Gladast är jag som sagt över att få se något annat område än där vi bott tidigare. Lite nytt folk och nya restauranger skadar inte. Sen är tydligen Kleopatrastranden väldigt bra där borta - jag har nog inte varit längre bort än 7:an o badat tror jag. Ska bli underbart skönt att kunna ta härliga morgonpromenader precis nere vid stranden, utan att behöva krångla sig igenom områdena för att ta sig ner till strandpromenaden.
Nu ska jag bara hitta en tillräckligt billig flygbiljett för nerresan, för att det skall kännas okej. Kruxet är att man vill hitta något som ligger i 1000kr klassen, men att flygplatsen inte ska vara för långt bort. Åker man från Stockholm så kostar det ju så mycket att ta sig dit, så vill hälst resa från Göteborg, Jönköping eller Örebro. Sen vill jag att det skall vara ett flygbolag med bra taxfree-erbjudanden, eftersom jag tänkt att handla med mig en hel del. Sen är ju flygtiderna viktiga förståss. Vill inte sitta o vänta massor av timmar på att flyget ska gå tidigt på morgonen eller liknande. Och sen vill jag inte att avgångsdatumet är för sent, så att jag går miste om allt för många dagar där nere.
Ja, ni kan ju hålla nån tumme för allt det där ;)
Gladast är jag som sagt över att få se något annat område än där vi bott tidigare. Lite nytt folk och nya restauranger skadar inte. Sen är tydligen Kleopatrastranden väldigt bra där borta - jag har nog inte varit längre bort än 7:an o badat tror jag. Ska bli underbart skönt att kunna ta härliga morgonpromenader precis nere vid stranden, utan att behöva krångla sig igenom områdena för att ta sig ner till strandpromenaden.
Nu ska jag bara hitta en tillräckligt billig flygbiljett för nerresan, för att det skall kännas okej. Kruxet är att man vill hitta något som ligger i 1000kr klassen, men att flygplatsen inte ska vara för långt bort. Åker man från Stockholm så kostar det ju så mycket att ta sig dit, så vill hälst resa från Göteborg, Jönköping eller Örebro. Sen vill jag att det skall vara ett flygbolag med bra taxfree-erbjudanden, eftersom jag tänkt att handla med mig en hel del. Sen är ju flygtiderna viktiga förståss. Vill inte sitta o vänta massor av timmar på att flyget ska gå tidigt på morgonen eller liknande. Och sen vill jag inte att avgångsdatumet är för sent, så att jag går miste om allt för många dagar där nere.
Ja, ni kan ju hålla nån tumme för allt det där ;)
onsdag 20 april 2011
Inga ord
12 jävla dagar!!!!!!!!!!!!!!!!!
Om det blir som planerat så ska jag o Mehmet webcama imorgon. Har ju inte sett honom på över 4 veckor nu o jag döööör av längtan.
Om det blir som planerat så ska jag o Mehmet webcama imorgon. Har ju inte sett honom på över 4 veckor nu o jag döööör av längtan.
tisdag 19 april 2011
It just goes on, and on, and on....
Ja, den ena dagen är den andra lik. Upp för tidigt men ändå för sent, göra sig iordning. Infinner mig på jobbet vid 8.25 (men idag var jag där kl. 8 för första gången på typ 2år), jobba, gå hem, göra lite hushållssysslor, se på TV, sova. Sen börjar det om igen. Det är väl ingen som känner igen sig alls i detta kan jag tänka...
Idag postades i alla fall pappren till Migrationsverket. Nu är jag lite nervös. Man undrar ju liksom. Först o främst hur ska det gå? Hur lång tid ska det ta att få svar? Vad blir nästa steg? Är jag eg. redo?
Ja, jag är ju positiv och tror med all sannorlikhet att vi får ett ja, men vissa tvivel finns det ju givetvis. Och ju längre tiden går, ju mer lär jag nog tveka på att han skall få komma hit. Och hur lång tid det kommer ta... just nu tror jag på att vi har ett svar inom 2-4 veckor, men det vågar jag inte lite på allt för hårt, för då kan jag komma att bli så otroligt besviken. Och på frågan om jag är redo eller inte. Ja, redo det är nog svårt att vara, för det här är något helt nytt för mig. Att bli sambo och få börja anpassa sin vardag och sitt liv efter en annan individ, efter att ha bott ensam sen jag flyttade hemifrån. Samtidigt så kan jag inte bli mer redo än såhär, för så som jag har längtat efter den dag då jag får ha den jag älskar i mitt liv varje dag, varje timma, var minut.
Idag är det 13 dagar kvar till avresedatum. Fast när man räknar på Maries sätt så är det eg. bara 4 dagar, för jag räknar som så att nu är det så få dagar kvar att jobba den här veckan, så de räknas ju i stort sett inte. Sen är det påsk och långledigt i 4 dagar och dom dagarna kan ju inte räknas. Sen är det bara 4 dagar nästa vecka och dom räknar jag. Och helgen innan jag åker, den spenderar jag i Gävle hos min vän Anna Larsson, så dom dagarna kan ju inte räknas heller eftersom jag då redan är påväg (jag åker direkt från Gävle till Arlanda på måndagsmorgonen). 4 dagar kvar alltså =)
Igår hade Mehmet varit ute och festat järnet på RobinHood - KUL FÖR HONOM! Jag ska då fan visa vem som festar bäst när jag kommer ner. Ingen bräcker Nylénskan när hon sätter den sidan till. Och i gott sällskap så kan det inte gå annat än åt helvete, HAHA... En vanlig, väldigt rolig partykväll med andra ord. Me like! Att försöka att behålla sitt rykte i Alanya, det är fett försent kan jag säga. Men jag brukar försöka förklara bort de flesta dumma fyllepåhitt med att "Alla andra var ju också fulla, så de hade nog fullt upp med sitt o minns inte vad jag gjorde" =)
Håll ut alla människor där ute i världen!
Idag postades i alla fall pappren till Migrationsverket. Nu är jag lite nervös. Man undrar ju liksom. Först o främst hur ska det gå? Hur lång tid ska det ta att få svar? Vad blir nästa steg? Är jag eg. redo?
Ja, jag är ju positiv och tror med all sannorlikhet att vi får ett ja, men vissa tvivel finns det ju givetvis. Och ju längre tiden går, ju mer lär jag nog tveka på att han skall få komma hit. Och hur lång tid det kommer ta... just nu tror jag på att vi har ett svar inom 2-4 veckor, men det vågar jag inte lite på allt för hårt, för då kan jag komma att bli så otroligt besviken. Och på frågan om jag är redo eller inte. Ja, redo det är nog svårt att vara, för det här är något helt nytt för mig. Att bli sambo och få börja anpassa sin vardag och sitt liv efter en annan individ, efter att ha bott ensam sen jag flyttade hemifrån. Samtidigt så kan jag inte bli mer redo än såhär, för så som jag har längtat efter den dag då jag får ha den jag älskar i mitt liv varje dag, varje timma, var minut.
Idag är det 13 dagar kvar till avresedatum. Fast när man räknar på Maries sätt så är det eg. bara 4 dagar, för jag räknar som så att nu är det så få dagar kvar att jobba den här veckan, så de räknas ju i stort sett inte. Sen är det påsk och långledigt i 4 dagar och dom dagarna kan ju inte räknas. Sen är det bara 4 dagar nästa vecka och dom räknar jag. Och helgen innan jag åker, den spenderar jag i Gävle hos min vän Anna Larsson, så dom dagarna kan ju inte räknas heller eftersom jag då redan är påväg (jag åker direkt från Gävle till Arlanda på måndagsmorgonen). 4 dagar kvar alltså =)
Igår hade Mehmet varit ute och festat järnet på RobinHood - KUL FÖR HONOM! Jag ska då fan visa vem som festar bäst när jag kommer ner. Ingen bräcker Nylénskan när hon sätter den sidan till. Och i gott sällskap så kan det inte gå annat än åt helvete, HAHA... En vanlig, väldigt rolig partykväll med andra ord. Me like! Att försöka att behålla sitt rykte i Alanya, det är fett försent kan jag säga. Men jag brukar försöka förklara bort de flesta dumma fyllepåhitt med att "Alla andra var ju också fulla, så de hade nog fullt upp med sitt o minns inte vad jag gjorde" =)
Håll ut alla människor där ute i världen!
Nu är de man o fru
Jag var på bröllop i Gävle förra helgen. Det var Anna, min bästa vän sedan 25 år tillbaka, som gifta sig med sin Mehmet.
GRATTIS till er än en gång!

måndag 18 april 2011
Nu går det bara utför
Ja nu går det inget bra längre. Att hålla upp nått falskt sken av att man ändå står ut med tillvaron som den är. När man pratar med Mehmet så är det bara sorg o bedrövelse, ingen av oss vet vad vi ska säga och allt är bara mörker o dystert, precis allt. Det här tär verkligen på vår relation. Man har en stubin kort som en getingtagg... som tur är har vi inte lyckats bli osams ännu, men det kommer väl det också. Vi är korta i tonen mot varandra och sitter o suckar och allt blir bara krystat o löjligt när vi försöker att säga något gulligt till varandra.
14 helvetes dagar kvar... känns helt absurt. Han lovade mig dock att när jag kommer dit så skulle han ta ledigt den dagen för att möta upp mig vid bussen och dagen efter så vi får möjlighet att umgås och ha det lite mysigt och roligt tillsammans. Det var ju väldigt gulligt sagt måste jag säga. Jag tänker dock inte ha för höga förhoppningar för jag vet att sånt där behöver inte alls bli som det är tänkt. Han kommer säkerligen få gå o jobba på eftermiddagen el kvällen dagen efter i alla fall.
Jag blir så ledsen när jag tänker på allt det här. Att vi skall behöva sjunka till botten in i det sista innan vi får chansen att träffas igen. Hur lycklig är man liksom då på en skala när man väl sen får vara tillsammans... då måste man ju kämpa sig upp ur träsket först för att sen känna sig helt lycklig och tillfreds. Varför har jag satt mig i den här jävla förbannade situationen för, varför...?
Jag kan inte till hundra glädjas åt den kommande veckan i maj, för jag vet att efter den så väntar ytterligare 4 veckors längtan, suktan, saknad, ensamhet o ledsamhet. Det skall dock bli underbart sedan i juni på semestern. Då får vi vara nära varandra länge och har en hel del kul inplanerat i kalendern. Men det är faktiskt lite svårt att sitta och vara lycklig över det här o nu, det går liksom bara inte. Det är ju NU jag behöver honom, det är ju NU jag vill finnas där för honom och att han ska finnas där för mig, det är NU NU NU jag vill leva mitt liv och min vardag med mannen som betyder allt för mig.
Howdy cowboy!
14 helvetes dagar kvar... känns helt absurt. Han lovade mig dock att när jag kommer dit så skulle han ta ledigt den dagen för att möta upp mig vid bussen och dagen efter så vi får möjlighet att umgås och ha det lite mysigt och roligt tillsammans. Det var ju väldigt gulligt sagt måste jag säga. Jag tänker dock inte ha för höga förhoppningar för jag vet att sånt där behöver inte alls bli som det är tänkt. Han kommer säkerligen få gå o jobba på eftermiddagen el kvällen dagen efter i alla fall.
Jag blir så ledsen när jag tänker på allt det här. Att vi skall behöva sjunka till botten in i det sista innan vi får chansen att träffas igen. Hur lycklig är man liksom då på en skala när man väl sen får vara tillsammans... då måste man ju kämpa sig upp ur träsket först för att sen känna sig helt lycklig och tillfreds. Varför har jag satt mig i den här jävla förbannade situationen för, varför...?
Jag kan inte till hundra glädjas åt den kommande veckan i maj, för jag vet att efter den så väntar ytterligare 4 veckors längtan, suktan, saknad, ensamhet o ledsamhet. Det skall dock bli underbart sedan i juni på semestern. Då får vi vara nära varandra länge och har en hel del kul inplanerat i kalendern. Men det är faktiskt lite svårt att sitta och vara lycklig över det här o nu, det går liksom bara inte. Det är ju NU jag behöver honom, det är ju NU jag vill finnas där för honom och att han ska finnas där för mig, det är NU NU NU jag vill leva mitt liv och min vardag med mannen som betyder allt för mig.
Howdy cowboy!
söndag 17 april 2011
Från klarhet till klarhet
Nu börjar saker och ting klarna. Den Turkfru grupp jag är med i på Fejan är allt bra att ha ibland. Vi är 200 svenska tjejer med turkiska pojkvänner/män som utbyter erfarenheter om allt o inget. Har man någon fråga om något praktiskt så är det alltid någon som har svaret, det är toppen.
Nu ska jag sätta mig ner och vänta igen =)
Nu ska jag sätta mig ner och vänta igen =)
Ingen kan fixa som jag =D
Jag höll på att sjunka under ytan, tills jag tog tag i mitt liv nu här på dagen. Steg ett till en bättre sinnesstämning var att gå ut o köpa lite smarr. Ja, jag hör ju själv hur sjukt det låter, att god mat ska kunna lyfta mitt humör som var så lågt att botten var nådd. Men en pizza o glass o lite choklad blev början till räddningen av mig själv och denna helg som höll på att sluta i total kaos.
När jag blivit lite gladare så började mina positiva tankar att komma. Jag fick vääääärldens idé, en idé som är så bra så jag borde få nobelpriset =D Att jag inte tänkt på det tidigare. Kan ju tyvärr inte tala om ännu vad det är, men om planerna går i lås så vore det nästan för bra för att vara sant. Jag ringde till Mehmet o hörde vad han tyckte. Han blev väll kanske inte så glad så att han jublade, vilket jag inte alls kan förstå. Men jag tror även han tänkte att detta verkar för bra för att vara sant. Nu har jag ringt runt o kollat runt lite och det verkar lovande och möjligt att genomföra.
Imorgon skall jag för övrigt skicka in papren till Migrationsverket. Vi kan bara hoppas att allt går fort som tusan. Man vill ju ha svar liksom, inte bara gå i ovisshet i flera månader.
Kram på er och ha en bra dag i solen =)
När jag blivit lite gladare så började mina positiva tankar att komma. Jag fick vääääärldens idé, en idé som är så bra så jag borde få nobelpriset =D Att jag inte tänkt på det tidigare. Kan ju tyvärr inte tala om ännu vad det är, men om planerna går i lås så vore det nästan för bra för att vara sant. Jag ringde till Mehmet o hörde vad han tyckte. Han blev väll kanske inte så glad så att han jublade, vilket jag inte alls kan förstå. Men jag tror även han tänkte att detta verkar för bra för att vara sant. Nu har jag ringt runt o kollat runt lite och det verkar lovande och möjligt att genomföra.
Imorgon skall jag för övrigt skicka in papren till Migrationsverket. Vi kan bara hoppas att allt går fort som tusan. Man vill ju ha svar liksom, inte bara gå i ovisshet i flera månader.
Kram på er och ha en bra dag i solen =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)